Carl von Linné-priset till Eva Susso och Anna Höglund
Eva Susso och Anna Höglund har tilldelats Carl von Linné-plaketten för bästa fackbok för barn eller ungdomar, för boken Alla frågar sig varför. Carl von Linné-plaketten instiftades 1998 och utdelas årligen med en prissumma på 25 000 kronor.
Juryns motivering:
”Alla frågar sig varför är en genreöverskridande bok om filosofi och livets stora frågor. Med stor lyhördhet, respekt och känsla tar boken unga människors funderingar på allvar. Anna Höglunds suggestiva bilder skapar en ödesmättad stämning åt de filosofiska frågor som Eva Susso väcker med sin text. Bilderna sticker ut och vågar vara dystra och allvarliga på ett vis som sällan ses i barnlitteraturen, vilket ger texten tyngd. Komposition och samspel mellan ord och bild ger ett imponerande helhetsintryck. Alla frågar sig varför är en unik samtalsbok som väcker nyfikenhet och ger kunskap om ett intressant urval tänkare och filosofer. Boken öppnar för filosofiska samtal på ett nytt sätt och växer för varje läsning.”
Eva och Anna besvarade några frågor av Svensk biblioteksförening:
Grattis till Carl von Linné-plaketten!
Eva:
– Tack! Det känns helt fantastiskt och är en stor ära. Jag tänker på den stora mängd böcker som ges ut och hur roligt det är att den här boken, som jag själv känner så starkt för, blir uppmärksammad. Vi räknade med att det skulle bli en väldig smal bok och att den inte skulle få så mycket uppmärksamhet, så därför är det extremt kul.
Anna:
– Tack! Detta är en bok som jag själv hade velat ha när mina barn var små. Och jag gillar att den sticker ut litegrann, från det som både Eva och jag har gjort innan. Som läsare kan man kanske vara lite skrämd av ämnet och tycka att det verkar svårt, men egentligen handlar det om att tänka och ställa frågor kring existensen.
Juryn kallar boken för en ”genreöverskridande” och ”unik samtalsbok”. Hur uppkom idén?
Eva:
– Jag pluggade existentiell filosofi på Södertörns högskola under 2015, och tyckte det var så upplyftande. Jag ville då skriva om filosofi för barn, vilket inte riktigt fanns på det här sättet. Och när man kommer på att en bok inte finns så måste man ju skriva den!
Anna:
– Eva och jag känner varandra sedan många år, och vi har haft många samtal kring filosofi till exempel när vi har varit ute och gått med min hund. Det har varit en ganska lång process innan det blev en bok. Vi kom fram till att det skulle vara olika barn som ställde olika filosofiska frågor, och att vi inte skulle göra det för glättigt. Jag tog fram gamla fotografier där människor var allvarliga och skissade fram de olika karaktärerna utifrån det. Eva tyckte att det var bra att få ett specifikt barn att fantisera utifrån. Sedan ville vi också få med filosoferna på något sätt, men inte som gamla statyer eller så. Så jag satte in dem som djur. Som att de har lämnat oss men gått vidare i kretsloppet och finns kvar på ett annat sätt, med samma atomer. Djuren bidrar också med en lättsamhet bland allt det allvarliga i boken.
Hur hoppas ni att boken används?
Anna:
– Det är roligt om barn och vuxna läser den tillsammans och att den kan vara en utgångspunkt för samtal. Hela idén med filosofi är ju också själva samtalet, det är ju då det händer saker.
Eva:
– Vi tänker att boken är lite ålderslös, att vuxna och barn kan få ut någonting av den tillsammans. Frågorna i boken är så allmängiltiga, och för ovanlighetens skull har den vuxne inget svar. Men det vill nog till att en vuxen tar fram boken, för det är inte helt lätt för ett barn att tränga in i den på egen hand. Man ska nog inte förvänta sig att ett barn tänker ”nu vill jag läsa om filosofi!”. Men allting kan inte vara smågodis.
Ni har gjort ett flertal böcker tillsammans genom åren. Hur ”väljer” ni varandra som samarbetspartners för ett särskilt projekt?
Eva:
– I det här fallet var det givet att det skulle vara Anna. Bilderna ger ju hela stämningen och atmosfären. Jag tror att det är väldigt fruktbart att kunna jobba så nära varandra som vi har gjort. Eftersom vi känner varandra så väl så blir resultatet en enhet, en sammansmältning av oss båda.