”Jag sjöng inför dem som mobbade mig”

Hej Alexandra Dahlberg, aktuell med debuten Vi är bara inte vänner längre! Hur känns det att bokdebutera?
Ganska chockartat faktiskt, trots att kontraktet varit påskrivet sedan länge. Jag var inte alls beredd på all uppmärksamhet boken fått, och att ha sett den i butiker, tidningar och på tv har lockat fram en och annan tår.

Boken bygger på delvis egna erfarenheter, berätta!
Som för många andra var högstadietiden inte den lättaste för mig. Det är en rätt brutal miljö där långvariga vänskaper kan vara över på en dag och nya allianser skapas lika snabbt. Jag minns när jag själv petades ner i hierarkin som nybliven 13-åring för att någon upptäckte att jag inte visste vad tangatrosor var. Jag upptäckte hur lite som krävs för att man ska sänkas eller höjas, och det gör Amanda i boken också.

Musik spelar en stor roll i boken, vilken roll spelar den i ditt liv?
För mig är musik känslohantering. Jag är en sån som lyssnar på låtar med samma känsla som jag känner (ett drag Amanda fått låna). Sen var det en av grejerna som hjälpte mig bygga självförtroende som ung. På högstadiet tog jag varje chans att vara med i olika skolföreställningar och sjöng då inför samma personer som mobbade mig under dagarna. Det var som att jag var någon helt annan där på scenen, någon som vågade. Det var stort!