Dagboksanteckningar från ett källarhål på Inkonst i Malmö
Torsdagen den 14 och fredagen den 15 februari spelar David Wiberg på nytt den rosade föreställningen Dagboksanteckningar från ett källarhål på Inkonst i Malmö. David Wiberg är också aktuell med debutromanen med samma namn. För recensionsex eller kontakt med författaren mejla christina@piratforlaget.se.
Manus och medverkan: David Wiberg
Musik och medverkan: Stefan Johansson
Regiöga: Paula Stenström Öhman
Mask och kostym: Annika Öhlund
David Wiberg var med och grundade humorkollektivet Varanteatern och är verksam inom scen- och bildkonst. Föreställningarna där David spelar den 16-åriga Linnea, Svart Tulpan (2008) och Dagboksanteckningar från ett källarhål(2011), fick lysande recensioner när de spelades.
”… en resa till en annan galax, till ett tonårstjejuniversum som påminner om en underjord av sorg. /…/ Kort sagt: Linnea är värd att älska – detta gäller möjligen också David Wiberg.” Lars Ring, SvD
”Sorgen och den intensiva humorn, lyteskomiken och den tilltagande beundran för Linnea håller varandra i en så exakt balans att man varken hinner oja sig eller skratta. Man bara sitter där och älskar Linnea intensivt …” Kerstin Gezelius, DN
Stefan Johansson är utbildad vid Dramatiska institutet och har bland annat gjort musik till Filippa Bark och döden (Uppsala stadsteater), Bergsprängardöttrar (Riksteatern), Ferdydurke (Turteatern), Lilla stormen (Dramaten) och Lagom nära döden (Uppsala stadsteater). Senast komponerade Stefan musik till Det osynliga barnet på Unga radioteatern och Frankenstein på Turteatern.
David Wiberg romandebuterar
David Wiberg är också aktuell med debutromanen Dagboksanteckningar från ett källarhål som utkom den 16 januari. Här skriver Linnea direkt från hjärtat. Om vänskapen med Janine. Om kärleken till Antony. Och längtan till Peace & Love-festivalen då allt ska hända. Dagboksanteckningar från ett källarhål är en roman för unga vuxna, från gymnasieåldern och uppåt.
”Under arbetet med boken har jag burit med mig Linnea överallt – på middagar och semestrar, förlagsmöten och dagishämtningar, fotbollsmatcher och vernissager – och låtit henne registrera, men inte genomskåda, det sociala spel som pågår runtomkring oss. Varje gång min klump i magen har dykt upp, har jag skickat den vidare ner till Linneas källarhål. Varje gång min röst försvunnit ner i svalget, har jag tagit Linnea hårt i handen och låtit vår stumhet få liv i en serie”, säger David Wiberg.